Historia

De vetenskapliga framstegen började under 1800-talets andra hälft omvandlas till produkter och då behövdes gemensamma tekniska regler och anvisningar. Inom det elektrotekniska området var det helt klart att det måste skrivas i ett internationellt samarbete. Så bildades 1906 den internationella föreningen IEC, the International Electrotechnical Commission.

Medlemskapet i IEC var inte bara personligt, utan medlemmarna i IEC skulle bilda särskilda elektrotekniska kommittéer i de olika länderna. Dessa skulle samla intressenterna, dvs industri, vetenskap och myndigheter, i respektive land. I Sverige fanns redan en organisation i Svenska Teknologföreningens sektion för elektroteknik, som skrev och gav ut tekniska rekommendationer och rapporter. Den beslöt i april 1907 att bilda den Svenska Elektrotekniska Kommittén, SEK.

IEC var banbrytande och konceptet har, med en del anpassningar, hållit i över ett sekel och överlevt två världskrig. SEK kom att ha ett nära samarbete med Elektriska Standardiseringskommittén som bildades 1919 och som enbart arbetade på det nationella planet. Åtta år senare formaliserades samarbetet och 1938 slogs de ihop till Svenska Elektriska Kommissionen, SEK.

1928 gav SEK ut Svensk Elektroteknisk Norm, SEN, gröna häften i A5-format. Precis som Sveriges maskinindustriförenings Standardiseringsorganisation, SMS, och andra liknande organisationer inom andra branscher, slöt SEK avtal med Svenska Industriens Standardiseringskommission, SIS. SIS grundades 1922 för att vara centralorgan för standardisering i Sverige. SEN, de gröna häften i A5-format från SEK, kunde därigenom också få status som svensk standard.

SEK var också med 1960 och bildade den europeiska standardiseringsorganisationen CENEL, som 1973 ersattes av den nuvarande CENELEC, Comité Européen de Normalisation Electrotechnique.

2001 gjordes hela den svenska standardiseringen om för att få samma struktur som den internationella och europeiska. Det innebar att alla branschstandardiseringsorgan gick upp i SIS, Swedish Standards Institute. Utom SEK och ITS, IT- och Telekomstandardiseringen, som båda förblev självständiga och fortsatte att vara medlemmar i IEC och CENELEC respektive i ETSI. Samtidigt fick SEK och ITS rätten att fastställa och ge ut svensk standard inom sina respektive områden.

Därmed fick standardiseringen i Sverige den form den har idag, med tre självständiga och jämställda standardiseringsorganisationer: Svenska Informations- och Telekommunikationsstandardiseringen, SEK Svensk Elstandard och Svenska Institutet för Standarder. Vid hundraårsjubileet i april 2007 bytte Svenska Elektriska Kommissionen namn till SEK Svensk Elstandard.